Ibland är det skönt att inte synas

En dag i somras åkte vi långt.. vi åkte buss, tåg, tåg och tåg och bil. Ja jag åkte ju i min bur hela vägen och pratade på. Stormatte var orolig för att jag skulle tycka det var jobbigt att åka så långt så hon hade köpt något jag skulle få i maten, det var inge gott. Nja det var ju så här att två dagar innan vi skulle åka köpte Stormatte dessa kapslar Zyleken. Hon testade att ge mig en till maten, jag åt upp den. Jag somnade sedan inom en timme och var såååå trött. Vet inte varför. Efter tre timmar var jag mig själv igen och busade runt, rejält.
Så samma dag vi åkte skulle Stormatte ge mig den där tabletten igen, fy vad hemskt, spottade ut den. Hon hällde den på matten, Nej tack. Fick i mig lite av det där äckliga. Det gjorde varken till eller från.
Jag är som jag är småpratar hela vägen dit jag ska.

På tåget så kom en kvinna, konduktören sa de, och började prata med mig, Stor- och lillmatte gav henne lite papper, sådant där som jag skulle vilja tugga lite på för att visa Stormatte hur hungrig jag är! När hon pratade med mig så vart jag tyst och lyssnade på vad hon sa, sedan fortsatte jag min monolog. 

Solen kikade fram mellan varven så Lillmatte var snäll och lät mig få sol på mig.. mmm så mysigt. Jag mös och var lite tyst ett tag. 

Mellan två tåg så fick jag gå ur buren och gå runt på perrongen bland massa högt gräs men näe jag ville ju långt bort ifrån allt detta! Sen kom något stort som lät hemskt och åkte fort och då vart jag rädd och sprang in i buren. Sen kom vårt tåg och vi kunde åka vidare. 

Ja tillslut så var vi framme. Det doftade en massa katt! Det osade katt.

Vart lite räd doch tog min tillflykt till en frysbox och fönsterkarm, där låg jag och spanade ut över allt det främmande, vågade ner mig lite då och då för att dofta runt.

Sen kom de in de där andra. Åhh så nyfiken jag var på dem men jag gömde mig här uppe på min plats och låtsades att jag inte fanns, sen kikade jag i smyg på dem. De kände nog min doft men Ha, de kunde inte se mig. Den vitröda bollen fräste åt mig och stack ut så fort han fick se mig, den spräckliga hon var snällare, henne kunde jag nosa lite på och så. Sen fanns det en svart en, svarta faran, vilken kaxmört. Henne sa jag till ett par gånger och hon kaxade tillbaka. Sen var det lugnt. 

Jag fick gå ut ett par gånger i sele och koppel två gånger ok sen ville jag vara inne. Det doftade så mycket av de andra att jag inte var riktigt säker. Sitter hellre inne och spanar ut på dem och håller koll på maten i matskålarna. Hehe.. lite extra mat är aldrig fel!

Sen tryggheten i att fönstret och frysboxen är mitt revir där ser de inte mig men jag dem..

På kvällen gick vi och sov på ett annat ställe och där var det en massa kul att kolla in, lukta på och leka med. Sov som en stock eller nej jag sov bra men en katt är ju alltid på alerten, eller hur! Sover med ena ögat öppet, även fast jag ligger långt ner under täcket och värmer mig mot Stormattes ben.