onsdag 29 augusti 2012

Jag är jag

Jag tycker att ljus är väldigt fascinerande, jag kan titta på dem länge. Stormatte är dock väldigt noggrann med att jag inte får lukta på dem, på den där fladdrande saken.. jag vill men ja jag får lyda Stormatte. 



 Ibland är jag trött.. så trött att jag somnar mitt i tvättandet, ja jag är noggrann med att tvätta mig, ofta.. men ibland så.. somnar jag. 

Sen kan jag somna med ögonen öppna också..



Sen kan jag vara bara sådär stilig, glansig och fin.. 


Hur kan du vara?

Stulen gosefilt och sovpåse för katt..

I dag tog Stormatte min gosefilt, den mjuka fleccefilt alá zebra som jag har på en puff vid balkongdörren, den jag har när jag ligger och steker mig i solen.. DEN tog hon!
Så när jag såg vad hon höll på med vart jag ju lite sur va och var tvungen att visa henne att det var MIN filt! Så jag satte mig på den eller gömde mig i filten så snart jag kunde, när hon skulle försöka lirka loss filten och det andra under mig så envisades jag, tänkte på tjock stor katt så jag skulle bli tung, det vart jag. Stormatte fick ett himla schå med att hålla på med mig på tyget.


Min filt, min filt.. min filt..
Sen när hon höll på med den där hemskt låtande maskinen satte jag mig i hennes knä och störde lite.. eller ganska mycket. Sen satte jag mig på filten så hon inte kunde stoppa in den i maskinen.. Tillslut hade hon stökat klart, hon lät inte så glad.. men oj!! Oj vilken grej hon hade gjort!
SÅ mysigt, så skönt, så varmt.
Jag har världens bästa Stormatte! Jag har fått en skön sovpåse att krypa in i!!!
Mmm.. min filt, min sovpåse..

Mmm nu ska jag mysa vidare i min sovpåse, ligger i den på soffan såå skön. *spinner*

P.s. Stormatte hälsar att hon hittade beskrivningen här; Kattstatus dock hade hon ingen skumgummi så hon tog fyllning från en gammal kudde och sydde en kanal hon pressade in det i. Sen hade hon annat mått på tyget.

--
Uppdaterar inlägget i dag 3/9 med två bilder på Prinsen som sover i sin lilla påse. Kan nämna att han lii princip ligger i den hela tiden, flyttar man den och lägger den på golvet som en liten korg så är han vips i den. Man kan även bära runt han i denna då han gillar den så mycket.

Lite gömd i påsen

Påsen som korg

fredag 24 augusti 2012

Kattabra utsikter

Mitt lilla revir var på landet no2 just fönsterkarmen och frysboxen. Det är en sådan perfekt plats, den svarta faran tittade upp en dag men jag backade tillbaka och sa åt henne att gå iväg och det gjorde hon.
Sen kunde jag mysa där och hålla koll på kök och allt som skedde utanför, bilar som kom och åkte, de andra katterna och Stormatte, Lillmatte och alla andra människor. Såg fåglar, humlor och annat. Så var jag ju först till matskålarna. Kan man ha det bättre? Kattabra utsikter!
Min utsikt från fönstret
Sen en dag vågade jag mig mer in i huset, dofterna av de andra till trots och då hittade jag.. en klösbräda och en koja!! Hittade även en annan stilig herre där, han visade sig inte så ofta. Men han låg bredvid ungefär i en likadan koja, jag gick fram och kikade på han ibland, då kikade även han fram. En kul typ den där

Sen en dag packade matte ner alla saker och jag kände på mig att nu är det dags att åka. Lade mig i min bur för att inte bli glömd. Sen började färden men denna gång var det bil vi åkte heeela vägen. Vart lite orolig, det kändes att några i bilen inte var lugna så jag pratade på ganska rejält hela vägen. 
Efter en lång resa kom jag hem. Skrek av glädje när vi kom in på vår gård, i porten så försökte jag bända upp luckan när vi kom upp mot vår dörr, den sitter den där luckan. Väl inne så sprang jag ut och.. ja äntligen hemma. Allt var på sin plats. Alla dofter de rätta.
Sa till Stormatte att allt var lugnt och att nu var det minsann dags för mat för min del. Hon lyssnade på mig, som alltid. Ett par dagar senare var jag på egen resa på egen hand eller ja Stor- och Lillmatte försvann, min bur stod framme och jag hade lagt mig i den men de gick utan mig!! Hallå!!??
Efter ett lång tag så kom Gammelstormatte och gissa vart vi åkte!? Till landet, det första! Mmm så härligt. :) 

Ibland är det skönt att inte synas

En dag i somras åkte vi långt.. vi åkte buss, tåg, tåg och tåg och bil. Ja jag åkte ju i min bur hela vägen och pratade på. Stormatte var orolig för att jag skulle tycka det var jobbigt att åka så långt så hon hade köpt något jag skulle få i maten, det var inge gott. Nja det var ju så här att två dagar innan vi skulle åka köpte Stormatte dessa kapslar Zyleken. Hon testade att ge mig en till maten, jag åt upp den. Jag somnade sedan inom en timme och var såååå trött. Vet inte varför. Efter tre timmar var jag mig själv igen och busade runt, rejält.
Så samma dag vi åkte skulle Stormatte ge mig den där tabletten igen, fy vad hemskt, spottade ut den. Hon hällde den på matten, Nej tack. Fick i mig lite av det där äckliga. Det gjorde varken till eller från.
Jag är som jag är småpratar hela vägen dit jag ska.
På tåget så kom en kvinna, konduktören sa de, och började prata med mig, Stor- och lillmatte gav henne lite papper, sådant där som jag skulle vilja tugga lite på för att visa Stormatte hur hungrig jag är! När hon pratade med mig så vart jag tyst och lyssnade på vad hon sa, sedan fortsatte jag min monolog. 
Solen kikade fram mellan varven så Lillmatte var snäll och lät mig få sol på mig.. mmm så mysigt. Jag mös och var lite tyst ett tag. 
Mellan två tåg så fick jag gå ur buren och gå runt på perrongen bland massa högt gräs men näe jag ville ju långt bort ifrån allt detta! Sen kom något stort som lät hemskt och åkte fort och då vart jag rädd och sprang in i buren. Sen kom vårt tåg och vi kunde åka vidare. 
Ja tillslut så var vi framme. Det doftade en massa katt! Det osade katt.
Vart lite räd doch tog min tillflykt till en frysbox och fönsterkarm, där låg jag och spanade ut över allt det främmande, vågade ner mig lite då och då för att dofta runt.

Sen kom de in de där andra. Åhh så nyfiken jag var på dem men jag gömde mig här uppe på min plats och låtsades att jag inte fanns, sen kikade jag i smyg på dem. De kände nog min doft men Ha, de kunde inte se mig. Den vitröda bollen fräste åt mig och stack ut så fort han fick se mig, den spräckliga hon var snällare, henne kunde jag nosa lite på och så. Sen fanns det en svart en, svarta faran, vilken kaxmört. Henne sa jag till ett par gånger och hon kaxade tillbaka. Sen var det lugnt. 

Jag fick gå ut ett par gånger i sele och koppel två gånger ok sen ville jag vara inne. Det doftade så mycket av de andra att jag inte var riktigt säker. Sitter hellre inne och spanar ut på dem och håller koll på maten i matskålarna. Hehe.. lite extra mat är aldrig fel!
Sen tryggheten i att fönstret och frysboxen är mitt revir där ser de inte mig men jag dem..

På kvällen gick vi och sov på ett annat ställe och där var det en massa kul att kolla in, lukta på och leka med. Sov som en stock eller nej jag sov bra men en katt är ju alltid på alerten, eller hur! Sover med ena ögat öppet, även fast jag ligger långt ner under täcket och värmer mig mot Stormattes ben.