fredag 6 september 2013

En katt på landet, landet oj vad jag längat!

I somras så gjorde vi det igen, åkte ut till landet. Jag kände tidigt på mig att något var på gång och passade på att ligga i min bur redan dagen innan vi åkte, vill ju inte att de ska missa att ta med mig!
Så var den stora dagen innan och ja jag hade vilat upp mina stämband och 5 meter utanför huset så satte jag igång att ropa och checka läget. Stormatte gick, åkte buss, pendel och bil och jag jag jamade hela vägen. Varför kom vi aldrig fram?

Så tillslut kom vi fram, oj som jag längat!
Ja jag checkade av stugan först sedan kom jag ihåg. Maten. Maten finns i skåpet. Jag pakerade mig vid skåpet. Väntade. Väntade. Ok fick hojta till lite lätt, Hrmm.. hallå, Hallå!? Mat!
Sen fick jag mat och allt och sen var det bara att smyga sig ut och kolla in vad som hänt sedan sist. Ja Stormatte envisades ju med den där otäcka selen, den där som är jobbig som bly, så jag föll omkull ett par gånger innan jag insåg. Lönlöst. Råttans alltså. Sele. Dödsdomen på en cool katt. Strunt i det.
Gick ut. Luktade. Kollade. Njöt.
En del dagar var det lite svalare. Svalt? Ja, svalt. Så jag kröp ner i fleecefilten som låg i solen. Åhhh så varmt och skönt. Underbart. 

Krypspaning.

Wow en säng åt mig bara så där!?

Lemuren kikar fram när något märkligt händer hos grannen.

Vad råttans är på gång?
(Grannen hamrar in en planka i taknocken)

Prinsen på ärten. 

Hade det så skönt där att jag vart lite ledsen att komma hem. Hade ju fångat flyfän, spindlar, skalbaggar och massa annat. Stormatte och jag sov i lilla huset och varje morgon rusade vi till Storstugan och åt mat. En dag hände en märklig sak, dörren stod inte öppen!! Det var stängt! Jag vart helt chockad. Krafsade och gråtjamade på dörren till Storstugan. Stormatte som inte är lika snabb som jag, blixten, raketen, kom sedan efter säkert en kattimma och hjälpte mig att få upp dörren. Det var en konstig dag. Annars så njöt jag av sol och värme.

Tyvärr kom den där hemska dagen, in i buren och åka hem. Ropade hela vägen hem igen. Sen ju närmare vi kom huset dessto mer ropade jag. Försökte få upp den där gallergrinden på buren när vi kom in i porten men nädå tråkmatte hjälpte mig inte förränns vi var inne hos oss!
Checkade läget, åt sen sov jag. Sov. Sov. Sov. Sov..

Nä vadå trött?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar